När Marcus Hellner under Tour de Ski jagar upp för en svart backe med Petter Northugs ryggtavla som ett rött skynke för ögonen utsätts hans hjärta för enorma påfrestningar. Hjärtspecialist och professor Mårten Rosenqvist förklarar hur hjärtat orkar.
8 januari och avslutningsdag i Tour de Ski. Efter att ha tillryggalagt närmare 100 kilometer under nio intensiva dagar är det dags för världseliten i längdskidåkning att ta sig an den fruktade avslutningsetappen. Final Climb. Nio kilometer i italienska Val di Fiemme. De sista 3,6 uppför Alpe Cermis, vanligtvis en svart backe där våghalsiga utförsåkare susar nedåt – i dag en vit vägg där längdskidåkarna på sina smala skidor ska kämpa sig igenom en höjdskillnad på 420 meter,med en lutning som mest ligger på 27 procent.
När det svenska hoppet Marcus Hellner inleder sin dag ligger han trea, 44 sekunder efter den norske ärkefienden Petter Northug på andra plats. Leder gör den suveräne schweizaren Dario Cologna. Honom går det inte att göra mycket åt. Men kanske är Northug inom räckhåll. Framme vid foten av Alpe Cermis har de 44 sekunderna krympt till 27. Då exploderar Hellner. Han går ikapp norrmannen. Testar att rycka ifrån.
– I det läget är det mycket, mycket jobbigt. Min puls är hög och andningen är ansträngd. Jag är trött och känner tendenser till mjölksyra. Backen framför mig verkar aldrig ta slut och jag brottas med tröttheten och de negativa tankarna. Men när jag förstår att jag lyckas gå ifrån, är det plötsligt inte lika jobbigt längre, säger Marcus Hellner till Sophianytt några månader efter tävlingen.
Hellners ryck lyckas alltså. Petter Northug stumnar och orkar inte hänga med i svenskens tempohöjning. I mål är svensken nästan 20 sekunder före norrmannen. Utpumpad men lycklig sjunker Hellner ihop efter att ha bärgat Sveriges första pallplats någonsin på herrsidan i Tour de Ski.
– Hjärtat är som vilken muskel som helst. Precis som din biceps växer när du tränar den, blir hjärtmuskeln större av elitidrottarens träning. Därmed ökar även syreupptagningsförmågan och förmågan att klara fysiska påfrestningar. Så när Marcus går på knock där i backen så har hans hjärta den reservkapacitet som krävs för att klara uppgiften, förklarar Mårten Rosenqvist, förste livmedikus, verksam på Sophiahemmets hjärtmottagning och professor i kardiologi på Karolinska Institutet.
Mårten uppskattar att Marcus Hellners hjärta har minst den dubbla arbetskapaciteten jämfört med vardagsmotionärens. Att vara så vältränad innebär att man har en mycket låg puls i vila, det finns svenska elitidrottare som fått sin vilopuls uppmätt till 30 slag i minuten, vilket alltså kan ses som ett uttryck för att de har en enorm reservkapacitet och är otroligt vältränade.
Marcus Hellner berättar:
– Min uppbyggnadsträning startar i maj varje år. Då jag går i gång med barmarksträning, rullskidor, löpning, cykel och styrketräning. En normalvecka ligger jag på någonstans mellan 15 och 25 träningstimmar, men inför en tävling som Tour de Ski tar jag det lite lugnare.
Även om det är ställt bortom allt tvivel att fysisk aktivitet är bra för hjärtat, kan man diskutera om den typen av extremträning som Marcus Hellner och andra elitidrottare ägnar sig åt är hälsosam eller om det kan bli för mycket träning. Det finns exempelvis idéer om att varje hjärta har kapacitet för ett visst antal slag och att elitidrottaren gör av med sina slag i förtid.
– Det tror jag inte på, säger Mårten Rosenqvist. Det är en teori som finns, men det går inte att bevisa. Däremot finns det andra risker för hjärtat med elitidrottande. Exempelvis har man sett att före detta elitidrottare kan drabbas av hjärtrytmrubbningar. Både långsammare rytm så att de behöver pacemaker, men också oregelbunden snabb rytm, så kallat förmaksflimmer.
En annan mer dramatisk hjärtsjukdom som ibland förekommer hos elitidrottare är kardiomyopati. Det är en ärftlig sjukdom som förenklat sett orsakar en kraftig tillväxt av hjärtmuskeln som, i kombination med att elitidrottarens träning också får hjärtat att växa, ger allt för lite plats för blodet att vara kvar i hjärtat – i värsta fall med plötsligt död som konsekvens.
Särskilt hårt har fotbollen drabbats, senast var det Bolton Wanderers mittfältare Fabrice Muamba som plötsligt segnade ned under en match. I två timmar stod hans hjärta stilla, men tack vare skickliga läkarinsatser klarade han sig. Enligt Mårten Rosenqvist har incidenter som denna lett till en debatt om vikten av förebyggande åtgärder.
– Nyligen började man screena elitidrottare för att hitta dem som ligger i farozonen. Man kan behöva gå tillbaka och titta efter hjärtproblem i familjen och komplettera med ultraljudsundersökningar av hjärtat. Då kan man göra en riskbedömning och se vilka som bör avrådas från idrott på elitidrottsnivå.
Även bland amatöridrottare förekommer det naturligtvis också hjärtsjukdomar, men Mårten Rosenqvist anser att det snarare är muskel- eller ledskador som man som amatöridrottare bör se upp med. Bland de 2–3 hjärtstillestånd som varje år drabbar vasaloppsdeltagare är få relaterade till själva den fysiska ansträngningen. Boven i dramat är sannolikt oftar stressen som orsakas av allt runt omkring loppet.
– Min rekommendation är en halvtimmes motion om dagen. Såvida du inte lider av något sällsynt hjärtfel är det inte farligt för hjärtat, tvärtom. Men håller du lite tuffare uthållighetsidrott ökar riskerna, då kan det vara en god idé att genom medicinska tester försäkra dig om du inte är i någon riskzon, säger Mårten Rosenqvist.
Text: Johan Åberg
Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 1 2012
08-406 20 00