Förra året fick Lotta Eklund och Anna-Maria Hasselgren-Häll, kollegor på Christinakliniken, bekräftat att de gör skillnad för sina patienter. Då blev Lotta utnämnd till Årets bröstsjuksköterska och Anna-Maria till Årets bröstvän. De träffades första gången som barn och nu har deras vägar korsats igen.
De träffades första gången när de som små tultade runt i samma uppväxtkvarter i Sundbyberg. Sedan dess har deras vägar korsats om och om igen.
– Även om vi aldrig direkt umgåtts har vi flera gemensamma vänner, så jag har alltid vetat om Lotta och haft koll på att hon också arbetat inom onkologi, säger Anna-Maria Hasselgren-Häll och förklarar att det därför föll sig naturligt att tipsa Lotta när tjänsten på Christinaklinikens bröstmottagning blev ledig för något år sedan.
För Lotta Eklund, som länge varit anställd på Radiumhemmets Bröst- och sarkommottagning, var tidpunkten precis rätt för att söka sig vidare i karriären, och eftersom få kunde konkurrera med hennes gedigna erfarenhet inom området stod det snart klart att tjänsten på Christinakliniken blev hennes.
– Även om jag förstås trott och hoppats att det skulle bli bra att jobba med Lotta, har det med facit i hand överträffat alla mina förhoppningar, konstaterar Anna-Maria och får medhåll av sin kollega.
– Vi tänker på precis samma sätt, och har samma fokus och mål. Samarbetet mellan oss hade inte kunnat fungera bättre, fortsätter Lotta och förklarar hur stressen och arbets-belastningen minskar när du har en kollega som arbetar och fungerar på samma sätt som du själv. Särskilt när mottagningen är liten och ni är ensamma i era yrkesroller, som i vårt fall.
– Om jag inte hinner eller kan hjälpa en patient själv kan jag alltid hänvisa till Lotta och veta att hon fixar det, att vi är så samspelta är en trygghet både för oss själva och för våra patienter, säger Anna-Maria men poängterar samtidigt att även det goda samarbetet med övriga yrkeskategorier har stor betydelse.
Att de två kollegorna är dedikerade sina uppdrag råder det ingen tvekan om när de med stor entusiasm berättar
om arbetet på Christinakliniken. De är överens om hur allt bottnar i en nyfikenhet och ett intresse för människor. Och hur alla möten på mottagningen ständigt fyller dem med ny energi.
Men hur viktigt det också är för dem att få arbeta på en klinik där det går att leva upp till den kontinuitet som kännetecknar god vård, genom att följa patienterna och finnas där för dem under hela deras behandlingstid.
– Det är så viktigt att få känna att man gjort allt man kunnat för sina patienter när man går hem från jobbet på kvällen, det är inte självklart på alla arbetsplatser, konstaterar Lotta.
Fast deras arbete stundtals är känslomässigt svårt är de båda trygga med att möta människor i kris och skyr inte existentiella frågor.
– Jag älskar mitt jobb och har aldrig tvivlat på att jag är på rätt plats. Det är här jag vill vara, jag brinner för att få använda mina färdigheter och gåvor för att göra skillnad för någon, säger Anna-Maria.
Och att de verkligen gör skillnad för människor fick de båda två bekräftat förra året. Då blev Anna-Maria utnämnd till Årets bröstvän 2015 av bröstcancersajten Breastfriends.se i samarbete med Roche. Och Lotta utnämndes till Årets bröstsjuksköterska 2015 av Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation och Novartis.
– Det var fantastiskt roligt att bli uppmärksammad för sitt arbete, och särskilt fint kändes det förstås att vi blev framröstade av patienterna själva, säger Anna-Maria.
För Lotta blev samtalet från Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation en chock.
– Jag trodde att de ville att jag skulle tipsa om någon annan, så när de sa att det var jag som blivit utnämnd kunde jag inte riktigt förstå. Skådespelare kanske går och väntar på att få pris, men som sjuksköterska gör du ju verkligen inte det, skrattar hon.
Det är tydligt att hon, liksom Anna-Maria, har nära till skratt.
– Jag tror att det är en styrka vi delar, att vi inte är rädda för att skratta varken med varandra eller med patienterna. Trots allt det svåra vi möter dagligen finns det också så enormt mycket glädje, berättar Lotta.
– Jag tror att det är största vanföreställningen om vårt jobb. Att det bara skulle vara sorgligt. Men även om vi så klart är vana att möta alla typer av känsloreaktioner så har vi framför allt oerhört roligt på jobbet varje dag, fyller Anna-Maria i.
Text: Helén Bjurberg
Foto: Oskar Omne
Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 1 2016
08-406 20 00