Mathias de Maré fick sitt första barn för sex år sedan. Lika länge har han varit tvungen att säga; jag är ledsen men jag kan inte lyfta dig nu. Pappa har ont i ryggen.
Läkarna sa att det onda skulle tränas bort. Först efter en andra läkarbedömning på Sophiahemmet konstaterades det att en operation var enda vägen till ett smärtfritt liv.
Basketbollen hade precis lämnat händerna när knuffen kom. Fallet ner i asfalten blev tungt men allt verkade ha gått bra. Åtminstone till en början. Men med tiden blev besvären i ryggen allt värre. Först fick Mathias de Maré problem när han sprang, sedan blev det svårt att gå längre sträckor. Till sist, efter en golfrunda som var för trevlig för att avbryta trots smärtan, blev det riktigt illa. Nu gjorde det inte bara ont, hela ryggraden var sned.
– Problemen började för sex år sedan, ungefär samtidigt som jag fick mitt första barn. Under hela hennes, och lillasysters, liv har de fått höra att pappa inte kan lyfta dem.
Besöken hos läkare, sjukgymnaster och naprapater har varit många. Alla var eniga: smärtan skulle tränas bort.
– Jag slet hårt och följde varje råd jag fick, men ryggen blev bara sämre.
Till sist kom Mathias de Maré till Sophiahemmet. Där konstaterade doktor Gunnar Nyberg snabbt, precis som alla andra läkare, att Mathias hade en instabilitet mellan två kotor och en kotförskjutning som i sin tur resulterat i en förträngning i ryggradskanalen.
– Skillnaden var att han hävdade att skadan inte kunde läka av sig själv. Jag tvingades välja mellan att leva med smärta eller att operera.
Valet var inte särskilt svårt även om ingreppet var stort. Ryggraden skulle rätas ut och stabiliseras samtidigt som förträngningar i ryggmärgskanalen skulle åtgärdas.
När Sophianytt träffar Mathias de Maré har det gått två veckor efter operationen. Han har fortfarande lite ont, men mest av allt efter själva operationen.
– Jag kunde gå hit till sjukhuset, berättar han med ett stort leende och konstaterar att en motsvarande promenad hade han inte klarat av för bara ett par veckor sedan.
Även om ryggen just nu känns bra är Mathias de Maré bara i början av en lång återuppbyggnadsperiod. Först måste han vila under ytterligare några veckor, sedan är det träning som gäller. Sannolikt kommer han redan inom några månader att kunna göra allt det som han längtat efter under de senaste åren.
– Jag ser fram emot att få spela innebandy med kompisarna igen. Dessutom ska det bli fantastiskt att kunna svara barnen; ja visst, det gör vi, säger Mathias och förbereder sig för dagens andra promenad i höstsolen.
Att han för två veckor sedan var så krokig att kompisarna kallade honom för ”det lutande tornet i Pisa” är svårt att förstå.
Text och foto: Per Westergård
Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 2 2011
08-406 20 00