För Ragnar Lundgren har livet återigen blivit lätt att leva. Därför tänker han snart fira att det har gått två år sedan han blev kvitt sina problem med en förstorad prostata.
Ragnar Lundberg fick problem med att kissa efter en njurbäckeninflammation för nästan 15 år sedan.
I början var problemen inte så stora men i takt med att prostatan med
åren blev allt större blev problemen svårare att hantera. Till sist måste han använda en kateter för att överhuvudtaget få ut några droppar.
– Plötsligt blev hela livet inriktat på att hålla koll på var det fanns en toalett. Allt påverkades, både det sociala livet och relationen till min hustru.
Mycket av det som tidigare hade varit både självklart och trevligt var nu mest förenat med bekymmer. På flyget gällde det att sitta på en ytterplats
och teaterbesök var inte längre aktuellt. Inte heller seglingen, som alltid varit ett stort intresse, var längre något nöje. Ombord på båten blev det mesta bara besvärligt.
– Jag insåg plötsligt hur fundamentalt det är att kunna kissa, men även att kunna hålla sig. Kan man inte det hamnar man lätt i pinsamma situationer, det var verkligen inte kul att sitta i en bil och känna att jag inte kunde hålla tätt, säger han.
Till sist fanns det ingen utväg, en operation var enda sättet att få tillbaka ett normalt liv. Nu har det snart gått två år och Ragnar Lundgren har inte ångrat sig en enda gång.
– Urologen Olof Jansson på Sophiahemmet befriade mig från ett mycket besvärligt handikapp. Mitt liv har förändrats på ett så positivt
sätt att jag firar årsdagen av ingreppet.
Operationen var i sig inte något bekymmer, anser Ragnar Lundgren, och det tog inte många dagar innan det mesta fungerade som det skulle.
– Jag fick rådet att ta det lugnt i början. Det gjorde jag även om jag jobbade på som vanligt, säger Ragnar.
– Tyvärr blev jag redan efter några veckor så säker på mig själv att jag gick till gymmet för att träna. Det var inte så smart, såret gick upp
och jag fick tillbringa några dagar på sjukhus.
Efter ytterligare några veckor var allt okej igen och Ragnar Lundgren kunde återigen göra allt han ville utan att behöva fundera på om, hur
och var han skulle kunna uträtta sina behov.
– Nu känner jag mig mer som 17 än som 67. Tyvärr finns det massor av män i min omgivning som borde göra samma operation som jag. När
jag försöker prata med dem slår de ofta problemet ifrån sig, de flesta har sina egna ursäkter för att slippa gå till urologen. Möjligen handlar det
om att de är rädda för att bli impotenta, vilket är helt fel.
Text: och foto: Per Westergård
Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 2 2012
08-406 20 00