Stegräknare ger aktivare liv

I forskningsprojektet Sophia Step Study vill forskarna ta reda på hur patienter med diabetes, eller som är i riskzonen att drabbas, kan ändra sin livsstil och bli mer fysiskt aktiva.

Under två år får deltagarna använda stegräknare för att mäta sin dagliga fysiska aktivitet. De är indelade i tre grupper, en som enbart får stegräknare, en som även får delta i olika gruppträffar och får motiverande samtal med en diabetessjuksköterska samt en kontrollgrupp.

Deltagarna har rekryterats från Husläkarmottagningen och Försäkringsmottagningen vid Sophiahemmet samt en hälsocentral i Småland. Hittills omfattar studien 135 deltagare.

–Vi har kommit lite drygt halvvägs i projektet och till hösten startar vi ännu en grupp. Den blir den sista, säger Unn-Britt Johansson som är forskningsansvarig för studien.

Positiva erfarenheter

–Vi kan inte dra några långtgående slutsatser ännu, men det vi hittills kan se är att deltagarnas erfarenheter är positiva, säger Jenny Rossen som skriver sin doktorsavhandling om projektet. De tycker att de har fått bättre kontroll över sin egen hälsa och själva kommit på hur de kan röra sig mer i vardagen. Enkla saker som att ta trapporna i stället för hissen, men också att börja styrketräna eller gå på Friskis och Svettis.

–Jag insåg att jag måste röra på mig varje dag och att det var viktigt, säger Merike Ester Söderman som är en av deltagarna.

Speciellt gruppträffarna har varit inspirerande. Där har deltagarna delat knep för att öka antalet steg per dag och peppat varandra när det har varit lite motigt.

– Så mycket kan vi säga, fyller Unn-Britt i, att vi kan se positiva effekter på antal steg och olika hälsoparametrar som deltagarnas kolesterolvärden och midjemått. På sikt kommer deltagarnas erfarenheter användas vid utvecklingen av digitala hjälpmedel för den här typen av livsstilsförändring. Det kan vara en webbsida för att tillsammans med diabetessjuksköterskan kunna utvärdera sina steg och främja fysisk aktivitet och livsstilsförändring.

Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 1 2017