För vårdpersonal som ofta är utsatt för stark stress kan träning vara ett effektivt sätt att skydda sig. Det konstaterar Anders Hansen, läkare vid Sophiahemmet och författare till den uppmärksammade boken Hjärnstark.
Anders Hansen, specialistläkare i psykiatri, har studerat och skrivit om medicinsk forskning under hela sin karriär, men först under senare år börjat notera hur alltfler stora och välgjorda studier pekar på vikten av fysisk aktivitet för hjärnans välmående. Samtidigt såg han ett mönster i sitt kliniska arbete på Sophiahemmet, där patienter som var fysiskt aktiva återhämtade sig lättare från depressioner och ångest och fick färre återfall än patienter som inte var det.
– Jag blev förvånad över att träning visade sig ge så pass stora effekter på hjärnan som det faktiskt gör, men mest förvånad blev jag över att siffrorna bagatelliserades. Hade det varit ett läkemedel som visat de här slående resultaten hade alla vetat om det. Nu när det handlade om något så enkelt som dagliga promenader gjorde ingen det, säger Anders Hansen.
Han beslutade sig för att ändra på det och försöka nå ut med kunskapen till allmänheten själv. Resultatet blev succéboken Hjärnstark (Bonnier). I boken visar han på det starka sambandet mellan fysisk aktivitet och mental hälsa.
– Egentligen är det inte så märkvärdigt, utan vad som händer i korthet är att blodflödet till hjärnan ökar när vi konditionstränar. Och när hjärnan får mer energi tänker vi bättre och blir mer kreativa, säger Anders Hansen.
Han förklarar att träning på längre sikt gör stor nytta för minnet, eftersom det underlättar för nya hjärnceller att bildas. Även områden i hjärnan, som hippocampus och frontalloben, som är särskilt utsatta vid till exempel stress, stärks. Det senare, menar Anders Hansen, är kunskap som många bland annat inom vården borde ta till sig.
– Det är inte ovanligt att vårdpersonal upplever stark stress på sina arbeten. Då kan det vara av stor vikt att träna, eftersom det skyddar effektivt mot det, säger Anders Hansen
Han menar att vårdpersonal förutom att använda kunskapen för egen del, har en viktig roll i att vidareförmedla den till sina patienter.
– Många har säkert redan gjort det, men kanske mer slentrian mässigt. Nu finns det starka belägg för hur otroligt viktigt det är. När man har svart på vitt och kan presentera vetenskapliga argument för patienten är det betydligt lättare att nå fram, konstaterar Anders Hansen.