Efter det första cancerbeskedet kom dödsångesten, andra gången blev hon mest förbannad. I dag mår Ann Nilsson Ahnstedt bra, tack vare sjukvården – och mindfulness.

För Ann Nilsson Ahnstedt började allt om för så många andra. En dag upptäcktes en hård knöl i bröstet och efter en rad undersökningar konstaterades det att det var bröstcancer.

– När min läkare berättade att de hade hittat en cancertumör kastades jag rakt in i en existentiell kris med dödsångest. Att jag reagerade så starkt beror förmodligen på att min faster dog en kort tid efter det att hon hade fått barn, då var hon bara drygt 30 år gammal. Nu var jag i samma situation, lika gammal och även jag med ett nyfött barn att ta hand om, berättar Ann Nilsson Ahnstedt.

Det har nu gått drygt tio år sedan Ann blev sjuk. Kampen mot cancern var tuff, framför allt eftersom hon periodvis tvingades vara ifrån sin lilla dotter. Allt gick dock bra och livet fortsatte, dock inte alltid precis som tidigare. På många sätt blev det snarare lättare att leva. Bättre mat än tidigare, mer motion och meditation bidrog till att hon mådde bättre än någonsin tidigare i livet.

– När cancern kom tillbaka några år senare blev jag inte rädd, snarare förbannad. Dels för att det kändes orättvist, dels för att jag trodde att jag skulle hantera ett återfall bättre.

Även denna gång gick det bra, även om behandlingen nu blev betydligt tuffare. En kombination av cellgifter och strålbehandling gjorde att hon för första gången kände sig sjuk.

– Jag har hela tiden fått ett väldigt bra bemötande av alla inom vården. Framför allt har det varit skönt att jag hela tiden har haft samma kontaktläkare. Länge trodde jag att det var en självklarhet men tyvärr är det många som inte får en lika trygg omvårdnad som den jag fick, först på S:t Görans sjukhus och senare på Sophiahemmet.

Enligt Ann Nilsson ahnstedt räcker det inte med en god medicinsk vård för att få tillbaka livsgnistan. Stödet från bröstcancerföreningen Amazona och kursgården Bara vara har varit mycket viktig för henne.

Anns väg tillbaka blev lång, mycket beroende på återfallet, men i dag har hon ett mer avspänt förhållande till bröstcancer. Något som hon själv tror beror på att hon numera ägnar sig både privat och yrkesmässigt åt mindfulness.

– För mig som alltid har varit en rastlös person har den stillhet som mindfulness ger bidragit till att jag har fått livsgnistan tillbaka. Jag skulle önska att forskningen om bröstcancer hade ett större helhetsperspektiv, att bli frisk handlar inte bara om att övervinna sjukdomen utan i lika hög grad om att lära sig leva igen, avslutar hon.

I dag överlever de flesta

Nästan varje dag tvingas doktor Eva af Trampe berätta för en kvinna att hon har bröstcancer.

– Beskedet är alltid svårt att få men i dag finns det all anledning att vara hoppfull. De allra flesta överlever och behandlingen är förbättrad och individualiserad.

Christinakliniken vid Sophiahemmet, som innefattar både en bröstmottagning och en medicinsk behandlingsavdelning för i första hand bröstcancerpatienter, är en liten enhet jämfört med motsvarande  vårdavdelningar på de stora sjukhusen.

– I dag är den medicinska vården densamma oavsett vårdgivare men tack vare vår lugna miljö och närheten mellan personalen och patienterna kan vi ge en mer personlig omvårdnad. Viktigast av allt är att alla som får vård här får träffa samma läkare och sjuksköterska varje gång, berättar doktor Eva af Trampe som startat och driver Sophiahemmets bröstmottagning.

Till mottagningen kommer mängder av oroliga kvinnor, många av dem efter att ha hittat en knöl i bröstet. De allra flesta kan efter en noggrann undersökning gå hem lättade, men omkring 200 kvinnor får varje år besked som visade att de hade fog för sin oro.

– Nästan varje dag tvingas vi här berätta för en kvinna att hon har bröstcancer. Läkaren ger oftast beskedet tillsammans med den sköterska som patienten kommer att kunna ha kontakt med under hela sin behandling. Vi tror att en kombination av god medicinsk vård och ett personligt bemötande bidrar till att göra en svår tid lite lättare.

– När jag började arbeta som onkolog på 1970-talet ställde många patienter som fick veta att de hade bröstcancer en och samma fråga: Ska jag dö nu? Frågan ställs inte så i dag, de flesta vet att de har goda möjligheter att överleva. Nu oroar sig många i stället för den kommande operationen och de biverkningar som behandlingen ger men även där går det i rätt riktning. Vi har stegvis fått både mer effektiva och betydligt skonsammare behandlingsmetoder. Det innebär bland annat att vi oftast kan utföra bröstbevarande kirurgi.

I takt med att den medicinska utvecklingen har blivit allt bättre anser Eva af Trampe att det nu är dags att utveckla omvårdnaden. Både under vårdtiden men även efter det att patienten har blivit friskförklarad.

– Vi rekommenderar alla våra patienter att genomgå ett  rehabiliteringsprogram innan de går tillbaka till jobb och vardag. Tyvärr inser inte alltid Försäkringskassan att den som får hjälp med att återfå balans i livet kommer att klara sig bättre i framtiden.

Text och foto: Per Westergård

Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 2 2012

Fakta Bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor, totalt får omkring
8 200 personer bröstcancer varje år. Framför allt är det medelålders och äldre som blir sjuka. Bröstcancer kan även drabba yngre, av dem är det många som har en ärftlig variant.

I dag blir de allra flesta helt friska, omkring 85 procent av dem som har fått besked om att de har bröstcancer lever efter tio år. Förklaringen är att allt fler fall upptäcks tidigare och att behandlingsmetoderna har blivit bättre. Dessutom är de mer skonsamma än tidigare.

Det vanligaste symtomet på bröstcancer är en knöl i bröstet men knölarna kan även dyka upp i armhålan. Blir brösten hårda eller förstorade, huden rodnar eller om det kommer blod eller vätska från bröstvårtan bör man söka läkare. I de flesta fall är det godartade förändringar som inte kräver någon vård.

Undersök dina bröst

Alla kvinnor bör ha god kännedom om sina bröst för att lättare kunna att upptäcka eventuella förändringar. Om du fortfarande har menstruationer är dagen efter en avslutad mens lämplig för självundersökning. Då är brösten mjuka och lättare att känna igenom.

Se på brösten i spegeln

Lyft armarna över huvudet och ge akt på förändringar:

  • Har brösten sin vanliga form?
  • Är huden jämn, har den sin vanliga färg?
  • Ser bröstvårtorna ut som vanligt och följer de med uppåt när du lyfter armarna?

Ligg ner …

Lägg vänster hand under huvudet, så att bröst och armhåla ligger fritt. Lägg gärna en kudde under skuldran så att bröstet fördelas jämnare.

… och känn

Känn igenom vänster bröst och armhåla med höger hand. Raka fingrar, lätt tryck. Små cirklande rörelser runt bröstet flera varv. Börja med bröstvårtan. Flytta ut fingrarna någon centimeter och gå runt ett litet varv. Fortsätt varv efter varv tills hela bröstet är genomsökt. Avsluta uppe i armhålan. Övergå till det högra bröstet.

Hur känns brösten?

  • Någon knöl eller förhårdnad?
  • Är bröstens storlek och fasthet som vanligt?

Intvålad i duschen

Du känner lättare ojämnheter och eventuella knölar i brösten när de är
intvålade och fingrarna lätt glider över huden. Känn igenom brösten på samma sätt som när du ligger ner.

Källa: Cancerfonden

Senaste artiklar

Till toppen