Nyutnämnd professor forskar vidare kring korsband, kvinnor och idrott

5 frågor till Suzanne Werner, adjungerad professor vid Karolinska Institutet, verksamhetschef för CIFU (centrum för indrottskadeforskning och utbildning ) samt forskningsansvarig på Capio Artro Clinic på Sophiahemmet.

Vad blir din uppgift som professor?

– Jag ska se till att vi får duktiga doktorander, att vi producerar många avhandlingar och inte minst ska jag ansöka om forskningspengar till olika projekt.

Vad är det för sorts forskning ni håller på med?

– Vi ägnar oss åt klinisk forskning, det vill säga forskning på människor till skillnad från grundforskning där man tittar på celler och DNA. Vår inriktning är skador i leder och då främst korsbandsskador, bland annat skador på främre korsbandet som är vanliga inom idrotter som fotboll och handboll. Den stora fördelen med våra forskningsresultat är de snabbt kan komma patienterna till godo i form av förbättrade behandlingsmetoder eller förebyggande insatser

Just skador på främre korsbandet är vanligare bland kvinnor än bland män. Vet ni varför?

– Det är bland annat det vi försöker ta reda på. Vi vet att bland fotbollsaktiva är det 2-8 gånger vanligare att tonårsflickor drabbas än tonårspojkar. Än finns inget entydig förklaring, men vi har några teorier. Bland annat har vi sett att flickor landar lite kobent efter ett hopp medan pojkar landar mer rakt på foten. Det kan också vara så att de varierande hormonnivåerna i flickornas kroppar under menstruationscykeln har betydelse. Vi misstänker också att det kan finnas ärftliga faktorer.

Ska man avråda flickor från att spela fotboll?

– En jättesvår fråga. Men om det var min dotter och hon hade fått en främre korsbandskada vid unga år så hade jag nog gett henne rådet att byta sport. Bland annat för att vi har sett att unga flickor som fått den typen av skada riskerar att drabbas av artros när de är i 35-40-års åldern.
– Min förhoppning är att vår forskning ska leda till någon form av preventiva övningar som flickorna kan göra för att undvika skador. Det har man till exempel arbetat mycket med i Norge och där har man sett en klar minskning av skadorna.

Hur kom det sig att du började forska?

– I mitt jobb som sjukgymnast fick jag många patienter med en speciell sorts överbelastningsbesvär i sina knän. Besvär som var mycket svåra att behandla och som vi inte visste vad de orsakades av. Jag blev intresserad och ville ta reda på mer och det ledde till att jag några år senare skrev min doktorsavhandling om patellofemoralt smärtsyndrom som är den medicinska termen på besvären.

Läs mer om Centrum för idrottsskadeforskning och utbildning.