Smärtan i ryggen och benen var så stark att Helen Rademacher omöjligt kunde ta hand om sin nyfödda dotter. En diskbråcksoperation blev räddningen och äntligen kan hon njuta av att vara tillsammans med sin lilla Signe.
I slutet av graviditeten fick Helen Rademacher ont i ryggen. Foglossning trodde alla och rådet från läkarna var att ha tålamod.
– Allt skulle bli bättre efter förlossningen och det blev det också, en kort tid. Men värken kom tillbaka och det än värre. När jag dessutom fick ryggskott blev det omöjligt för mig att ta hand om min dotter.
Värken var så svår att det enda Helen klarade var att amma men även det gjorde så ont att någon hela tiden måste finnas till hands för att hjälpa till. Hon kunde inte heller klara de enklaste vardagssysslorna. Skulle hon förflytta sig i lägenheten måste hon ha en gåstol att hänga
på och hon kunde bara sova sittande några få minuter åt gången.
– Det enda de läkare jag träffade sa var att jag skulle sluta amma så att jag kunde ta de starkaste smärtlindrande medicinerna. I övrigt hade de inget att erbjuda.
Till slut blev situationen så outhärdlig att hon åkte in akut till S:t Görans sjukhus. Där kunde de efter en undersökning med magnetröntgen konstatera att hon hade diskbråck och de skickade en remiss till Ryggkirurgiskt Centrum.
– Där tog överläkare Per Svedmark emot remissen och han var den första som fattade hur illa ställt det var med mig. Trots att han inte hade någon ledig tid undersökte han mig och såg till att jag blev opererad en vecka senare. Det kommer jag att vara honom evigt tacksam för.
För Helen blev operationen en tydlig vändpunkt.
– När jag vaknade upp efter operationen och kände att jag kunde stå upp utan smärta började jag gråta så hejdlöst att sjuksköterskorna kom springande och undrade hur jag mådde. Men mina tårar var bara ett resultat av den lättnad och glädje jag kände.
När Sophianytt träffar Helen har det gått en månad sedan operationen och nu njuter hon av varje ögonblick.
– Jag önskar bara att någon av alla de läkare jag träffade innan jag kom till Ryggkirurgiskt centrum hade sett hur illa ställt det var med mig och förstått hur hopplöst det kändes att vara en nybliven mamma som inte kan ta hand om sitt eget barn. Vi förlorade de kanske två viktigaste månaderna i våra liv på grund av mitt diskbråck men den tiden tar jag nu igen med råge.
Helen känner fortfarande av att hon har haft diskbråck. Nästan all smärta var borta men hon behöver en del träning för att benen ska fungera helt normalt igen.
– Nu går jag hos en sjukgymnast på Ryggkirurgiskt Centrum och även det känns bra. Mycket snart kommer jag att vara den aktiva person jag var innan jag fick mitt diskbråck.
Tidigare publicerad i SophiaNytt nr 1 2017
08-406 20 00